1. Frida till ro sig lagt, månen skiner mild vid sin tysta vakt på hennes fönsterplåt. Ack --- som jag alltid sagt När fint jasminer dofta i daggig prakt blir vek mitt hjärtas låt. Kunde en kärlekstakt framför de små gardiner gnolas av mig försagt till spanska lutors gråt...! Frida till ro sig lagt, månen skiner mild vid sin tysta vakt på hennes fönsterplåt. 2. Älvan sin hamn har fällt. Blusens klängen blomma nu matt och snällt på stolen denna stund. Ängeln sin sko har ställt inunder sängen. Rosigt tapetens fält vill hägna hennes blund. Kanske hon skådar sällt den friska sommarängen medan en fågel gällt sitt kvitter slår i lund... Älvan sin hamn har fällt. Blusens klängen blomma nu matt och snällt på stolen denna stund.

3. Hennes gardin jag fann ljus med ränder Flicka med vattenspann och alp så blå och skön. Skådar en ståtlig man med vita tänder; tuppfjädern vickar grann i jägarhatten grön. Hunden i stramat band sin nos mot alpen vänder. Mannen nu ser ett grand på flickan som i bön. Hennes gardin jag fann ljus med ränder Flicka med vattenspann och alp så blå och skön. 4. Kvinnan vid skogens rand --- drag så veka! --- lyftat sin runda hand. (Med Frida likhet rår.) Önskar, från Sveriges land vi flytt att leka högt där i snön ibland den ädla blomman står! Här uti månens brand --- vad tjänar till att neka! --- glömmer jag Vardags strand och drömmen vingar får. Kvinnan vid skogens rand --- drag så veka! --- lyftat sin runda hand. (Med Frida likhet rår.)

5. Fridas till ro sig lagt --- månen skiner --- anar ej vad jag sagt i tysthet på min stråt. Glittrande i sin prakt de små jasminer bakom staket stå vakt liksom i ömt försåt. Sakta är vindens takt, så blitt inatt han viner; blomflarn han hopabragt på gatan blank och våt... Frida till ro sig lagt --- månen skiner --- anar ej vad jag sagt i tysthet på min stråt.

| Deutsche Volkslieder | Ahnenforschung | Ferienaufenthalt | Folksongs | Hymns | Genealogy | Pacific Holiday | HOME PAGE | SEARCH | Email |