me åttio basar och fint faner.
Och nu ä´de´dans varje lörda´gu ger,
så, på bönemöte går nog ingen mer.
När som Johan tar klavere
mellan sina hänner,
Jäntera di skrattar så di visar sina tänner,
och när han drar uppå bälgen ett drag,
så blir de´dans intill ljusaste dag.
Alla våra pigor liksom alla våra drängar
känner melodins liksom alla traktens svängar.
Johan han spelar så skjortan blir våt,
lägger sin själ i varenda dragspelslåt.
Nej, kors! Se bå´Ville å Agust ä´me´
di trives nog bäst där de´livat ä´.
Fast gammal en blir när som åra går te
ska´en välan inte va´less´ för de´.
Dansa det kan alla,
både kärriingar och gubbar
så att dammet ryker mella´
tuvor, sten å stubbar,
får di en gammal å känd melodram,
dansar di av sej minst ett kilogram,
Gamla Fia, stå ej längre si så där å skolka,
killar inte de´i tårna när di spelar polka,
fast du ä´ sjuttio å ja´sjuttiofem,
så ska´vi jazza mä´gammal bonnakläm.
Och Laggarpar-Pelle å Hacktorpa Jon
di kom me´en väska direkt från station.
Di har vatt i stan å fått sin ranson,
de´syns nog på bena, de´hörs uppå ton.
Hoppa flickor, så ni riktigt
visar underkjolen
dra på bälgen, Johan
så du trillar under stolen.
Tjo, ska´du ha dej en stor pellerknark?
Den gör i piglocket stort undervark!
Haddelå, haddelå, hade-ride-rala,
dansen går så dammet står,
tess tuppen börjar gala.
Tack ska´du ha´ för du spela så bra,
så hissar vi Johan! Hurra, hurra, hurra
|
